lördag 13 februari 2010

Mingel

Jag var på en trevlig fest igår och träffade en kille som gick två klasser över mig på gymnasiet. Vi småpratade och han undrade om jag visste vad mina gamla klasskompisar gör nu. Jag svarade kort, som man gör, vad två eller tre av dom sysslar med och ställde som brukligt är en motfråga. Märk dock att jag frågade om han hade koll på vad sina fd studiekamrater har hamnat i livet, inte vad dom faktiskt gör. Den skillnaden uppfattade inte killen utan gick igenom HELA klasslistan från A till Ö och förklarade ingående vad alla jobbar med, var dom bor, hårfärg, vad deras eventuella barn, hundar och sambos heter unt so weiter. 28 personer som jag inte visste vilka det var då och absolut inte kommer ihåg nu. När killen efter ca 20 minuters monolog äntligen har kommit till bokstaven Ö på klasslistan och jag nästan håller på att gå under hinner människan inte ens dra ett andetag utan frågar på inandning om jag vet varför min dåvarande klasskompis gjorde slut med honom efter deras korta romans under gymnasieperioden. Han uttrycker en bitterhet över detta och jag misstänker ytterligare en never ending story. För att undvika total härdsmälta ursäktar jag mig med att mina öroneksem kliar så fruktansvärt och att jag tyvärr inte kan fortsätta lyssna för jag måste leta reda på något storpack med tops. Killen avslutar samtalet med att säga; "Jag glömmer aldrig en människa, och det är verkligen min styrka!". Behövs det sägas att han jobbar som säljare av kontorsmaskiner?!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar