Var för en liten tid sedan och handlade på en av de större mataffärerna. Vid utgången stack en i personalen till mig en så kallad godiebag. Hurra, fäjvrit! I påsen fann jag följande;
fryst hackad vitlök, schampoo, munskölj och en liten pucko! Jag som bara älskar fryst tärnad vitlök och pucko!
torsdag 22 april 2010
Flugpastiller
onsdag 7 april 2010
Helt kulörtstört
Man kan säga att det verkligen finns folk som gör... intryck på en. Som gör att man minns dem. Några favoriter är den lila kvinnan som varje sommar kommer in i min butik och är klädd i lila från topp till tå. Hon har berättat att även hus och bil är lila. Likaså finns det en rosa kvinna som på mitt andra jobb ibland kommer in och är en ren och skär uppenbarelse i rosa, helklädd i färgen som hon är. Denna kvinna talar endast thailändska - vilket jag inte gör - och försöker trots det gång på gång ha en konversation med mig. En annan... färgstark kund jag haft är kvinnan med några slags tics som yttrade sig i att hon inte kunde kontrollera sin röststyrka, utom ömsom talade ömsom skrek. Det lät ungefär såhär "Skulle jag kunna få BESVÄRA OM STORLEK 37, tack. Ta den gärna i båda FÄRGERNA."
Min favorit är ändå den man som jag nu haft turen att stöta på två gånger. För ett par år sedan då jag satt på tåget kom en ung man in i min kupé. Han hade en slö blick som verkade vara fokuserad rakt ut i intet och munnen hängde öppen. Han vred huvudet åt höger och vänster ett flertal gånger som för att inspektera de tomma sätena. Inget av dem verkade duga - han såg ut att gå vidare in till nästa kupé. Men det gjorde han inte. För han ställde sig i utrymmet mellan kupéerna - det där kalla, vingliga mellanrummet mellan de båda kupédörrarna där man ser rälsen. Och där stod han. Med munnen öppen och ögonen slöa stod han där i cirka tjugo minuter tills konduktören kom och bad honom sätta sig.
Så nyligen, på samma sträcka, steg mannen återigen in i just min kupé. Med samma slöa ögon och samma öppna mun ställde han sig återigen i mellanrummet och stod där.
Då undrar jag, finns det någon fördel med detta mellanrum som jag missat?
Min favorit är ändå den man som jag nu haft turen att stöta på två gånger. För ett par år sedan då jag satt på tåget kom en ung man in i min kupé. Han hade en slö blick som verkade vara fokuserad rakt ut i intet och munnen hängde öppen. Han vred huvudet åt höger och vänster ett flertal gånger som för att inspektera de tomma sätena. Inget av dem verkade duga - han såg ut att gå vidare in till nästa kupé. Men det gjorde han inte. För han ställde sig i utrymmet mellan kupéerna - det där kalla, vingliga mellanrummet mellan de båda kupédörrarna där man ser rälsen. Och där stod han. Med munnen öppen och ögonen slöa stod han där i cirka tjugo minuter tills konduktören kom och bad honom sätta sig.
Så nyligen, på samma sträcka, steg mannen återigen in i just min kupé. Med samma slöa ögon och samma öppna mun ställde han sig återigen i mellanrummet och stod där.
Då undrar jag, finns det någon fördel med detta mellanrum som jag missat?
Att motvärka
För att slippa onda leder lägg på ett hett omslag tjock gröt. Grynsort är inte så viktig, men man kan med fördel även ha lite dijónsenap uppe på.
Detta lindrar även den stelaste led.
Detta lindrar även den stelaste led.
Pynt för miljoner
Det är nu april. Och i mitten av rondellen på den ganska vältrafikerade vägen strax innan jag når mitt jobb står en gran. Varje natt/tidiga morgon i flera veckors tid har någon underbar människa pyntat granen, så att den varje gång man åker förbi den har nytt pynt på sig. Det är fint julpynt, svulstiga strassglitterband, kulor och annat fint. Man skulle kanske kunna ställa sig frågan vem som är denna mystiska pyntare, men det jag verkligen undrar är - vart kommer allt pynt ifrån?!!
Glad blir man iallfall!
Glad blir man iallfall!
Får det lov att vara en vårtbit på kaffet?
Så jag står på jobbet, och jag tänker att det är kanske inte så dumt att sälja skor ändå. Om man bortser från främlingars tåsmegma, gnällkärringar och att mäta fötterna på skrikiga barn är det ju ändå ganska päsigt.
Så kommer en äldre, ganska ful, kvinna emot mig med kupad hand. Handen är ganska högt upp mot halsen till, ungefär som att hon skyddar någon liten värdefull skatt inuti den. När hon kommit fram och ställt sig (lite för nära) mig öppnar hon handen och i den ligger en VÅRTA!! Det visar sig att hon precis tappat den och undrar om jag kan kasta den åt henne. Jag svarar att "soptunnan är där" och pekar i riktning mot den.
Detta ingår i varje fall INTE i min jobbeskrivning!!
Och jag som precis skulle gå och äta korv stroganoff - som jag redan innan hade lite svårt för. Otippat nog hade jag för en gångs skull kommit ihåg att ta med matlåda. Straffet blev denna påtvingade och högst ofrivilliga bantningskur.
Så kommer en äldre, ganska ful, kvinna emot mig med kupad hand. Handen är ganska högt upp mot halsen till, ungefär som att hon skyddar någon liten värdefull skatt inuti den. När hon kommit fram och ställt sig (lite för nära) mig öppnar hon handen och i den ligger en VÅRTA!! Det visar sig att hon precis tappat den och undrar om jag kan kasta den åt henne. Jag svarar att "soptunnan är där" och pekar i riktning mot den.
Detta ingår i varje fall INTE i min jobbeskrivning!!
Och jag som precis skulle gå och äta korv stroganoff - som jag redan innan hade lite svårt för. Otippat nog hade jag för en gångs skull kommit ihåg att ta med matlåda. Straffet blev denna påtvingade och högst ofrivilliga bantningskur.
sMASKens!!
Vissa dagar vill man kanske ha en ny bil, schyssta kläder eller en stor platt-tv.
Andra dagar är det enda man vill att bli maskfri och fin med läkemedlet vanquin!!
Andra dagar är det enda man vill att bli maskfri och fin med läkemedlet vanquin!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)