Är personligen mitt uppe i en odysséehysteri och borde enligt somliga kanske börja hejda mig lite och bli mer tråkig. Men jag vägrar. Istället tänker jag sommarjobba som bartender, dra till Sydamerika och fortsätta med att inte ha ett fast jobb ett tag till.
Så idag, när jag träffade min gamla elev, som nu är runt 21 och han började prata om att han var tvungen att börja utbilda sig så snart som möjligt för att "bli något" blev jag svårt deprimeirt. Jag fick strunta i att köpa det jag kommit till hans affär för att inhandla och istället gå ut till bilen, där jag satte mig och tvångsonanerade för att få tillbaka lite livslust.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar