*Tops. Klådan i öronen. Jag säger bara det. Klåda i öronen.
*Olja. Jag har den på kroppen, i näsan, håret, för att steka mat, när jag kokar mat, på maten. Ta bort smink, smörja gnisslande dörrar. Finns inget som inte lite olja kan råda bot på.
*Plåster. Jag hatar dem. Finns inget värre än en hudfärgat tygbit man klistrar på huden. Det är nämligen så att det lilla stycket suger åt sig äckel både från såret och från alla de vidriga saker man hela tiden tvingas röra vid. Tänk dig själv; plåster på handen efter ett toabesök. Eller efter att ha rört vid ett par fötter med tillhörande 3-dagars använda strumpor. Eller pengar. Vet ni var folk stoppar pengar? ÄNDÅ tvingas jag använda dem hela tiden eftersom det inte går en dag utan någon typ av spricka eller skärsår på mina händer.
*Sms-funktionen. Av alla sms jag skickat sedan mobilens inträde i mitt liv har möjligtvis två varit av vikt. Och då har jag ändå tagit i. Ändå textar jag människor vitt och brett om absolut ingenting. De evinnerligt många meddelanden som man ångrat att man skickat ca en nanosekund efter man tryckt på sänd skulle uppta en bok tyngre än manus till alla 24-avsnitt tillsamans.
*Mitt visa-kort. Jag ha egentligen inga pengar på det men orkar inte bry mig och ligger därför konstant back. Jag äro icke vid stadd kassa men drar ändå kortet vid osedvanligt olämpliga tillfällen.
*Gröna ärtor. Jag tror jag har gröna ärtor till allt. Frukost; check. Lunch; nästan alltid. Middag; gärna det. Nattamat; oftare än man tror.
tisdag 19 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar