Skulle idag ta bilen till vårdcentralen, men innan jag kunde starta var jag tvungen att skrapa rutan. Dock inte bara från is, utan även från en riktigt rejäl måsbaj. Isen försvann snabbt och utan problem, men den djupfrysta fågelfekalien satt som en tatuering från Ayia Napa. Jag skrapade och skrapade, men det enda som hände var att jag fick lite bajsskrap (ni vet - ungefär sånt som blir när man skrapar triss, fast av bajs) på mina absorberande bomullsvantar.
Till slut kom jag iallafall in till doktorn som klämde mig på magen och sa: "Det känns bra. Den är väldigt mjuk." Jaha. Men du ser inte så jäkla hård ut du heller, tänker jag. "Jag har inte tränat på ett tag" blev det att jag harklade ur mig. Hon skrattade och tog det som om jag skämtade eftersom det tydligen är ovanligt bra att det är mjukt när man klämmer. Det gjorde jag inte.
Även om jag inte vill ha mina klappar riktigt lika hårda som den permafrostade måsskiten vill jag nog ha ett iallafall aningen mindre mjukt magpaket. Eller nä, det är ändå ganska gött när jag tänker efter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar