På mitt gamla jobb arbetade en underbar kvinna i medelåldern. Hon var alltid permantad och fin; piffad ända upp till tänderna med både spets och strass. Men det som gjorde henne extra speciell var hennes fäbless för sallad. Hon var salladoman.
Första gången jag träffade henne berättade hon i lite över en timma om olika sallader; favoritsallader, tips på salladsrecept, salladsupplevelser i utlandet och i hemlandet samt redogjorde för köpcentrats alla restaurangers samtliga sallader som erbjöds. Spänningen byggdes upp inför crescendot om salladen royale, som hon bara längtat och längtat efter. På grov göteborgska beskrev hon den ingående: "å de va kyckling, å de va sallad, å de va papp-ricka, å de va tomater, å de va görka...". Besvikelsen bara sköljde över henne när hon kom med utlåtandet "jag blev så besviken". Än idag ser jag framför mig hur den lilla salladsglimten bara slocknade och dog i hennes ögon efter hågkommelsen.
Det tog sedan timmar innan hon återhämtade sig igen efter minnet av den hemska salladsbesvikelsen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar