Words do come easy to me

En tanke som jag nog dryftat med ganska många vid det här laget är den jag fått om att det finns en stor ordpåse därute i universum någonstans.

Varje dag delas ett bestämt antal ord ut till alla människor på jorden. Dessa tas alltså från påsen. Antalet kan variera, liksom själva orden, men själva idén - eller regeln om man så vill - med denna stora påse fylld med ord, är att alla ord måste användas; inte ett enda ord av alla miljarder ord som delas ut varje dag får bli över. Påsen skall tömmas helt, så att den nästa dag kan fyllas på nytt. Inte heller kan människorna säga något mer eller något annat om orden man fått tilldelat sig inte räcker till.

Egentligen är det helt otroligt att det alltid blir så bra, och att så många meningar faktiskt blir bra. Men kanske är det också därför det ibland blir tyst, eller helt tokigt? Orden delas ut till alla, men vissa har tur och blir tilldelade många och bra ord, medans andra bara får knäppa ord. De stumma har oturen nog att aldrig bli tilldelade ett enda ord ens en endaste gång.

Jag försöker tänka att när min enerverande kollega bara tjatar och tjatar och tjatar och tjatar i örat på mig, så är det egentligen inte hans fel, utan den himla ordpåsen som ligger bakom.