Älskade träskalle

Min pojkvän ringde precis och berättade att han drabbats av tvångstankar ute på pråmen som han jobbar på. För att inte nån hemsk tanke han precis fått ska slå in, måste han säga "ta i trä" och faktiskt ta i trä. Om han inte hittar nåt trä inne på gymmet, där han ofta huserar, tar han i nåt av gummihandtagen och intalar sig själv att gummi kommer från ett träd, och att faran därför är över.

<3

Kukduken

Min väns vän skulle för ett tag sedan gå ner i sin tvättstuga sent på kvällen för att tvätta. När han kommer ner i tvättrummet hör han att det rasslar och prasslar och upptäcker till sin stora förvåning och, kan jag bara anta, enorma glädje, sin granne iförd endast en blommig bordsduk. Inte en endaste liten strumpa hade den stackaren kvar att skyla sig med.

Ibland tror jag att det bara är jag som är så äcklig att jag aldrig kan tvätta i tid, utan antingen får dingla fritt i mina skavande jeans, eller lukta kaviar ända genom byxorna. Så det är härligt att höra att det finns fler som inte planerar och lever efter tvättandets alla regler.

Det ska bara rissla av all tur och lycka

En vän till mig var för ett tag sedan ganska nere, och hade haft otur ett bra tag. Hon bor i studentkorridor, och så en dag kom en kille som hon inte känt särskilt länge och gav henne en liten, liten, liten fotoram med något brunt, visset inglasat inuti. Det var en fyrklöver, som ska ha plockats på Irland. Han hade fått den av en vän när han känt sig deppig och låg, och vännen hade i sin tur fått den av en vän som fått den av en vän.

Denna lilla turklöver ska skicka just tur, lycka och kärlek ens väg. Man får behålla fyrklövern så länge man behöver den, men när man känner sig glad och lycklig igen är det dags att låta turen gå vidare till någon annan som för stunden kan behöva den bättre, och därför ge bort den igen.

Det är som med kärlek - när någon behöver det som mest gäller det att man delar med sig. Eller fisar - de vill man också gärna dela med sig av.

Veckans hyllning

Jag bara älskar kottar. Man kan äta dom. Bygga saker av dom. Kasta dom. Lukta på dom. Trampa på dom. Gömma dom. Ge bort dom i present. Stapla dom. Mala dom. Sitta på dom. Luras med dom. Ta på dom en kilt.

Det finns så många olika sorter kottar att man liksom aldrig hinner tröttna heller. Grankottar. Bajskottar. Pryttelkottar. Ungerska kottar med saker som kläcks inuti. Avlånga kottar. Korta kottar. Tjocka kottar. Långsmala kottar. Rödlätta kottar.

Och så vidare, och så vidare.

Pax till dig!

(Om man inte sagt "Jag vägrar" inom 30 sekunder efter att jag postat detta inlägg räknas det som en giltig pax!)

Grann gran

På jul när alla går och söker med ljus och lykta efter den perfekta och raka granen väljer jag en krokig, gles och fisslig gran som jag med stor omsorg plockar med mig hem. Ju snedare och brunare desto bättre. Alla väsen och varelser förtjänar att älskas, och jag har inte hjärta att låta en endaste ful gran förfaras.

Nattskift

Sms; Varför skall man behöva sova på natten när det är på jobbet man blir trött?"

Detta kom från min kvällspigga vän vars arbete är olidligt tråkigt.

Hetta+hetta=smärta

Jag vill tipsa om att tvätta händerna noga innan ni ger er på något annat efter att ha smort in tigerbalsam. Jag bara säger det.

Only the sky is the limit

"Kommer du ihåg att min farbror trodde att jag stulit hans post? Nu tror han att jag stulit hans hus också... A, du hör ju varthän det barkar."

Julklappsbesvikelsen

Sms; Det enda jag önskade mig i julklapp var ett knull, men i stället fick jag en batteridriven spagettislev :(.

Words do come easy to me

En tanke som jag nog dryftat med ganska många vid det här laget är den jag fått om att det finns en stor ordpåse därute i universum någonstans.

Varje dag delas ett bestämt antal ord ut till alla människor på jorden. Dessa tas alltså från påsen. Antalet kan variera, liksom själva orden, men själva idén - eller regeln om man så vill - med denna stora påse fylld med ord, är att alla ord måste användas; inte ett enda ord av alla miljarder ord som delas ut varje dag får bli över. Påsen skall tömmas helt, så att den nästa dag kan fyllas på nytt. Inte heller kan människorna säga något mer eller något annat om orden man fått tilldelat sig inte räcker till.

Egentligen är det helt otroligt att det alltid blir så bra, och att så många meningar faktiskt blir bra. Men kanske är det också därför det ibland blir tyst, eller helt tokigt? Orden delas ut till alla, men vissa har tur och blir tilldelade många och bra ord, medans andra bara får knäppa ord. De stumma har oturen nog att aldrig bli tilldelade ett enda ord ens en endaste gång.

Jag försöker tänka att när min enerverande kollega bara tjatar och tjatar och tjatar och tjatar i örat på mig, så är det egentligen inte hans fel, utan den himla ordpåsen som ligger bakom.

Die blaue

En vän sa till mig en gång att hon på våren tycker sig få blåare ögon, och att hon tror att det beror på att dom suger åt sig färg från havet.

Jag tror att det är tvärtom. Hennes väldigt vackra ögon livnär hela havet och havet, den tjuven, stjäl då och då färg från min väns ögon.

Sod-äl

Min morfar berättade alltid för mig om soteld när jag var liten. Soteld är fenomenet som uppstår då svettiga skinkor gnager mot varandra så intensivt att hudlösa skavsår uppstår. Inte heller blir det bättre av att svetten bokstavligt talat strör salt i såren. För det mesta inträffar soteld på sommaren då det är varmt, och jag har själv haft turen att uppleva detta vid ett antal tillfällen. För den som inte vet det, så gör det helt vansinningt ont. Vi snackar crazy-schmärrtsen! Motstycke saknas inom smärtvärlden.

Många tror att soteld bara är en myt. Det är det alltså INTE. Om man nu drabbats, vad göra? Som svar på den frågan brukar jag säga att det bara är att ligga och sära tills det läkt. Morfar berättade att han alltid tog en tändsticka som håller skinkorna separerade så att ytterligare gnuggning förhindras.

Jag tror mig dock ha snubblat på ett tredje sätt. För ett litet tag sedan provjobbade jag på ett ställe som bland annat har en restaurang. På personaltoaletten i köket stod ett storpack potatismjöl. Eftersom jag anade mig till användningsområdet påpekade jag toalettpotatismjölet för min arbetskamrat för att få en reaktion. En reaktion som inte lät vänta på sig. Gapskratt och kommentaren "Du vill inte veta, men Dennis tycker det blir väldigt varmt på somrarna".

Hoppas dock att Dennis inte låter den förfaras under vinterhalvåret, utan alternerar och även tar den med sig ut i köket emellanåt för att reda såser med, etcetera etcetera. Först smörja röven och sen smörja kråset med till exempel en god béchamelsås.

Jodå, den flyter allt den också!

Veckans tips är baserat på egna upplevelser och bör tas på största allvar:

Gå aldrig in i en floatingtank bajsnödig!!


Utan att gå in på vidare detaljer blev min tid i tanken inte fullt så avslappnande som jag hade hört folk berätta. Eftersom jag fått denna upplevelse i pressang av min syster skickade jag henne ett sms och skrev kort och gott "Tack för flytningen". Hennes svar tillbaka var kortare och mer känsloladdat: "Usch".

Sifferfördjupningen

Jag råkade just på ett så menlöst efternamn att jag nog ändå måste dela med mig:

Nummerdal.

But why?

Hårda vs Mjuka klappar

Skulle idag ta bilen till vårdcentralen, men innan jag kunde starta var jag tvungen att skrapa rutan. Dock inte bara från is, utan även från en riktigt rejäl måsbaj. Isen försvann snabbt och utan problem, men den djupfrysta fågelfekalien satt som en tatuering från Ayia Napa. Jag skrapade och skrapade, men det enda som hände var att jag fick lite bajsskrap (ni vet - ungefär sånt som blir när man skrapar triss, fast av bajs) på mina absorberande bomullsvantar.

Till slut kom jag iallafall in till doktorn som klämde mig på magen och sa: "Det känns bra. Den är väldigt mjuk." Jaha. Men du ser inte så jäkla hård ut du heller, tänker jag. "Jag har inte tränat på ett tag" blev det att jag harklade ur mig. Hon skrattade och tog det som om jag skämtade eftersom det tydligen är ovanligt bra att det är mjukt när man klämmer. Det gjorde jag inte.

Även om jag inte vill ha mina klappar riktigt lika hårda som den permafrostade måsskiten vill jag nog ha ett iallafall aningen mindre mjukt magpaket. Eller nä, det är ändå ganska gött när jag tänker efter.

Worldchampion

Veckans direktöversättning:

"Hon är världschampinjon" (med norsk/ungersk brytning).
- Agnes Nicole Winter

Sörpan är min vän

När min väns frys för tredje gången drabbats av elfel - två av gångerna råkade sladden till frysen dras ut till förmån för hårblåsen och sedan ej sättas tillbaka igen, medans det den tredje gången hade glömts av att anmäla strömabbonnemang, varför elen helt sonika stängdes av - fick drastiska åtgärder vidtas. Eftersom tidigare avbrott hade berövat frysen på allt dess innehåll hade frysen nu efter storhandlingen fyllts till bredden.

Hem kommer alltså min vän och ser den utrunna sörjan av röda bär meandra sig fram på köksgolvet ut ur frysen. Då studenter har begränsad ekonomi fanns bara ett sätt att rädda situationen på, och mitt universalreceft på sörpa togs fram. Receftet lyder att allt bara blandas i lämplig behållare och sedan avnjutes kallt som varmt, men gärna snabbt.

Allt i frysen - bär, grönsaker, quorn, etcetera etcetera - blandades i en stor gryta till en vidrig sörpa som min vän åt av i fyra dagar.

Happy happy!

Jag brukade jobba med en fantastisk kvinna

På mitt gamla jobb arbetade en underbar kvinna i medelåldern. Hon var alltid permantad och fin; piffad ända upp till tänderna med både spets och strass. Men det som gjorde henne extra speciell var hennes fäbless för sallad. Hon var salladoman.

Första gången jag träffade henne berättade hon i lite över en timma om olika sallader; favoritsallader, tips på salladsrecept, salladsupplevelser i utlandet och i hemlandet samt redogjorde för köpcentrats alla restaurangers samtliga sallader som erbjöds. Spänningen byggdes upp inför crescendot om salladen royale, som hon bara längtat och längtat efter. På grov göteborgska beskrev hon den ingående: "å de va kyckling, å de va sallad, å de va papp-ricka, å de va tomater, å de va görka...". Besvikelsen bara sköljde över henne när hon kom med utlåtandet "jag blev så besviken". Än idag ser jag framför mig hur den lilla salladsglimten bara slocknade och dog i hennes ögon efter hågkommelsen.

Det tog sedan timmar innan hon återhämtade sig igen efter minnet av den hemska salladsbesvikelsen.

Det värsta är ändå kapris

Av alla onda ting är kapris värst. Jag hatar kapris. Mald kapris som omöjligt kan plockas bort. Liten kapris som förpestar potatissallad. Stor kapris som man lugnt stoppar in i munnen i tron att personen man är på kalas hos är en normal person och har lagt fram oliver istället för rävgiftet kapris. Kapris är egentligen roten till allt ont. Kapris sätter inte ens fart på tarmsystemet. Undvik!!

Noodling for Columbine

Nej, men istället för att slåss, sitta sysslolös eller till exempel fiska med krok skulle folk väl bara kunna noodla istället. Alltså fiska med kroppen som agn. Man stoppar bara ner armen med hand och allt i en håla under vattnet, sprattlar lite med fingrarna och väntar tills en stor mal biter sig fast ändå upp till axeln.

Porrsporren

Veckans tips kommer i form av följande citat från en vän, som för tillfället önskar vara anonym:

"Ja, men BluRay är ju asbra. Bilden blir jätteklar. Men inte om man ska titta på porr. Då är DVD bättre. Jag tycker om när man lämnar iallafall lite åt fantasin."

Abba? Vem, sa du?

"Jag har börjat lyssnat ganska mycket på Abba. Dom är ju asbra faktiskt. Konstigt att dom inte blev större."

Happ!

Kompetera mera

VimarVimar proudly presents the VimarVimar-Tag/T-shirtcompetition!



Någonstans i Athen finns denna tagg. Den som först tar en bild av sig själv tillsammans med denna vinner en tischa med finfint VimarVimar-tryck. Är du naken på bilden ser vi dessutom till att tröjan är i en extra fin kulör.